Fy fasiken vad jag fick bita mig i tungan på gymmet i dag för att inte skratta rakt ut!
Som ni säkert vet, så är det ju så att magen på oss människor kommer " i gång" rätt bra när vi rör på oss. Det kan var cykling, löpning, crosstrainer. You name it!
I dag körde jag konditionsträning, och jag började med 2 km löpning på bandet. Därefter går jag upp på andra vån. och sätter mig och cyklar. Under den här tiden så har jag mitt headset i öronen, så musiken stänger ute andra ljud.
När jag är färdig med cyklandet, så går jag ner till entréplan. Jag har fortfarande "propparna" i öronen. När jag kommer fram så ser jag en ganska ung kille som springer på ett av löpbanden. Jag märker också att folk som tränar runt omkring, har stannat upp och står och tittar på killen som springer. De ler lite försynt och tittar på honom. Killen är glatt ovetande om detta, eftersom även han har "proppar" i öronen. Jag går sakta framemot ett ledigt löpband, för att börja springa. Då kommer odören! Det stinker fis och prutt samt svett! Jag tar ur propparna ur öronen, och hör hur han bränner av fis efter fis! Vad fan ska jag göra nu? Jag biter mig i tungan för att inte börja skratta. För jag tycker ju såklart synd om killen. Jag försöker få lite ögonkontakt med honom, men han joggar på i sin egen värld. Blundar gör han också, hur fasiken han nu vågar det
på ett löpband. Hade jag gjort det, så hade jag antigen flugit ut genom glasrutan eller baklänges in i en roddmaskin.
Jag lyckas iallafall att ta mig igenom de 2 sista km på löpbandet också. Även om lukten var väldans påtaglig.... Ärtsoppa?
Kram
Miss S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar